Strejk

Som ni redan vet så har ju besparingspolitiken lett till att tåget till Puskallavik bara går hit, inte tillbaka. Det gör att vissa problem uppstår när folk ska ta sig härifrån. Personligen tycker jag det är viktigare att vår son Bertil kommer väl hem efter skolan i den närbelägna staden, än att han kommer dit.

Nu tycker uppenbarligen andra annorlunda. Lokförare Tågren har gått i strejk efter att ha tröttnat på att bara köra i en riktning. Det stör hans rytm och dessutom halverar det ju lönen.

Jag är mycket upprörd över att Bertil nu inte kan komma hem efter skolan. Fast å andra sidan tar han sig ju inte dit heller. Jag har försökt tala allvar med stinsen Flycht. Men han säger sig inte ha någon talan vad gäller arbetsmiljö och löner. Han är bara underställd Kungliga järnvägsbolaget.

Ja, det är ett dilemma vi inte löser idag. Men i morgon är en annan dag!

Ansiktsbehandling

Herr Gåshud försöker utveckla sin verksamhet på skönhetskliniken. Det är viktigt att både vara modern och att ha nya behandlingar att erbjuda. Han har ju sina stadiga kunder men det gäller att tvåla in några fler. Behandling med grädde säger han är det senaste. Själv vågar jag inte mig på så avancerade njutningar. Och eftersom jag är höjd över allt så har han inte försökt tvinga mig.

Men stinsen Flycht har tvångsbehandlats. Fru Gåshud sökte nämligen upp honom, mitt i hans verk, och tvålade in honom rejält med gräddserum. Det gick riktigt bra och dessutom så blev det ju naturligtvis även nödvändigt med efterbehandling. Vi får väl vänta och se vilket resultat behandlingen ger. Kanske han får ett bättre utseende och framtoning. I så fall skulle det gagna Puskallavik på alla plan.

Tyvärr så har stinsen Flycht anmält saken till konstapel Stapel. Han vet inte hur detta kunnat gå till. Skurken Jönsson och han får fundera över hur man i fortsättningen ska kunna skydda stinsen Flycht från sådana tilltag. Kanske man får sätta upp mobila kameror vart hän han går. Eventuellt får vi punktbevaka vår norska flykting så att det inte är han som ligger bakom.

Doktorinnans väl

Skurken Jönsson har ju sitt rövarparti som han i flera år försökt få in i kommunalnämnden. Men nu har han fått konkurrens av ännu ett parti. Försommargruppen som har många idéer om Puskallaviks förhållande till yttervärlden. De är ju skeptiska till att vi öppnar våra gränser och samarbetar med andra orter. I det kan jag hålla med dem. Vi har allt vad vi behöver här i vår idyll.

Problemet är att de inte har någon partiledare. Det är ju svårt att hitta någon lämplig kandidat. Själv kan jag nog inte ställa upp, inte om jag inte kan vara partiledare för dem lika väl som för mitt eget parti: Doktorinnans väl. För där är jag till stor nytta. Mitt samarbete med herr kommunalnämndsorförande lantbrukaren Mats Olsson är ju framgångsrikt när det inte är utan framgång.

Vi får hoppas det löser sig på bästa vis.

Hittapåare igen

Det är en skandal. I flera år har någon annan blockerat min blogg så att mina riktiga inlägg försvunnit och en bluffbloggare, en hittapåare, har skrivit om mig. Jag har ingenting förstått förrän alldeles nyss när jag fick saken påvisad av mig närstående personer. Livet här i Puskallavik har naturligtvis lidit stor skada av detta. Det har blivit stagnation och allt har stått stilla.

Men vår bloggportal ska nu ses över. Vi får se om vi kan få igång den igen.

Risken att dö i brist på koppar

Stölden av koppar blir ett allt större problem för oss i Puskallavik. Nu har stinsen Flyckt upptäckt att det försvinner koppar från rälsbussens restaurangvagn. Det hela blir ytterligare en dimension mystiskt eftersom rälsbussen efter sista besparingsrundan bara går till Puskallavik. Det var kompromissen för att få behålla tåget hit från den närbelägna staden. Därför måste ju alla stölder av koppar ske på vägen till Puskallavik. Men var tar stöldgodset vägen här?

Vi har ju redan bekymmer med att mängden koppar minskat både i församlingshemmet och på Gästgiveriet. Konstapel Stapel och skurken Jönsson verkar ha kommit helt i otakt vad gäller regleringen av brottsligheten.

Vår samlade maktelit måste gå ut med krafttag nu. Innan bristen på koppar får dödlig utgång, vi vet inte vad som händer om någon får kaffeabstinens… Ludvig, min man doktorn alltså, försöker tona ner den risken. Men jag menar att man aldrig ska underskatta risker, då blir man snart sysslolös.

Vi får nu kartlägga noggrant när tåget kommer till Puskallavik. Varje ankomstid måste antecknas och utredas, så kan vi kanske se ett mönster. Vi måste också minska efterfrågan på koppar så att stöldbegärligheten minskar. Kan man tänka sig att använda bleckmuggar istället? En kampanj för detta kanske skulle vara bra?

Kopparstöld

Som ni alla vet så slutar samhället att fungera utan kaffe. Naturligtvis arbetar vi hårt i Puskallavik med att motverka detta beroende. Vi har olika program som de sämst bemedlade kan gå, så att de blir koffeinfria. De bättre bemedlade har ju andra förutsättningar att finansiera sitt beroende. Det är inte ett problem på samma vis.

Men kaffet måste ju trots allt distibueras på något vis. Till måttlighetsdrickare likväl som till missbrukare. Detta sker i regel i koppar. Men på sistone har vi upptäckt att allt fler koppar försvinner. Konstapel Stapel har fått in anmälningar både från Kyrkliga syföreningen och Gästgiveriet om att det försvinner koppar under natten. Församlingshemmet har blivit av med koppar flera gånger. Nu överväger prosten Velandelius att låsa in församlingens koppar i kyrkans värdeskåp. Trots allt finns det ett värde i gamla ”Gröna Anna” och ”Blåblom”.

Själv blir jag bekymrad över att konstapel Stapel inte får bukt med problemet. Nu har ändå varit hos oss några år och borde fått ett grepp om den organiserade brottsligheten. Vi har ju tydliga överenskommelser med skurken Jönsson om hur och var han ska skurka. Detta ligger inte inom de överenskommelserna. Min bestämda uppfattning är att antingen så ser konstapel Stapel till att skurken Jönsson håller sig till kontraktet eller så får vi ta itu med konstapelns bristande diplomati och förhandlingsförmåga. I värst fall får vi säga upp dem båda två!

Klädsim som protest

Det blev en längre semester än jag kunnat ana. Men Ludvig, min man doktorn alltså, har varit så vänlig och omtänksam och ordnat flera trevliga vistelser för mig på olika trevliga anläggningar.

Det var tur att jag var utvilad när jag återkom till Puskallavik och möttes av det mycket upprörande beskedet att Puskallaviksborna hade gått man ur huse för att bada med kläderna på i Puskallavikviken. Jag kan inte förstå hur man kan komma på något sådant. Men det skulle visst vara en protest mot galärernas överuttnyttjande av vikens begränsade vattenmängd.

Jag har givetvis tagit reda på vad som ligger bakom detta. Det är inte vad utan vem visade det sig. Städerskan Amritza – har ni hört på maken?!

Hon vill visa att Puskallavik inte alls vill ha galärer. Hon påstår att det är ett sätt att förtrycka folk och att fördärva den fina miljön i viken. Tyvärr får hon medhåll av prosten Velandelius som menar att det är emot Puskallavik-andan att ha galärer med roddare. Det skulle kunna förändra vårt fina samhälle till en öken inom några få år om vi inte gör något nu.

Dumheter! Hade det behövts göras något hade jag naturligtvis gjort det för länge sen. Eller hur? Men eftersom jag inte gjort något åt saken så kan det givetvis inte behövas.

Att folk inte begriper det!

Krafttag mot det misstänkta!

Det är verkligen oroväckande detta med terrorismen. Den misstänkta. Vi tog ju så generöst emot en norsk flykting i Puskallavik för några år sedan och vi har arbetat hårt med att få honom att verkligen känna sig som flykting. Det tycker vi är viktigt.

Men nu har stinsen Flyckt väckt frågan om vi inte måste dra åt tyglarna. EN norrman är per definition terrorist menar han. Och eftersom vi bara har en norrman i Puskallavik så måste han vara terrorist, det är en enkel matematisk slutledning.

Det är viktigt att ta alla tillfällen i akt att bekämpa. Bekämpning är viktigt. Det är egentligen den enda riktigt bra metod vi vet. Bekämpning alltså.

Så nu måste vi bekämpa vår norske flyktingterrorist. Med alla medel.

Vi kan inte fimpa detta bara…

Rökningen är ett stort problem i vissa kvarter i Puskallavik. Särskilt i närheten av hamnen. Ludvig, min man doktorn alltså, påpekar ständigt det hälsovådliga i detta. Det skapar odörer och gaser, men också en del avfall som är svårt att administrera.

Han vill återigen att vi i kommunalfullmäktige åtminstone ska införa restriktioner angående rökningen. Fiskarna förstår inte sitt eget bästa och inte heller de faror de utsätter oss andra för. Vi som bara passivt utsätts för detta.

Fru Vindvänd har invändningar, hon menar att vi måste tänka på turistnäringen. Många kommer ju just till hamnen för att få del av det rökningen ger. Vi borde istället underlätta genom att skapa en trevlig miljö där med fina gräsmattor.

Ja, här gäller det att vara så luddig som möjligt så att alla tror sig fått rätt.

Låt tillgången till mat styra studierna!

Skolfrågorna står mig varmt om hjärtat. Ni vet ju alla hur jag arbetat för att barnen ska få rätt mat i skolan utifrån sin sociala livssituation. Vi har t. ex. ransonerat fisken för barn från de lägre klasserna. Detta eftersom fisk kan ge högre intellektuella gåvor än vad som behövs för fattiga barn som ändå bara ska ha enkla arbeten. Fröken Blomgren kan säkert berätta mer om denna lyckade satsning!

Det är också viktigt att barnens intressen styrs så att det gagnar ståndssamhället rätt. Vi begriper ju alla att det är fullkomligt onödigt att barn intresserar sig för historia och samhällskunskap. Det gör dem bara upproriska och besvärliga. Vi är alla mer gagnade av att de lär sig mekanik och blir duktiga bilmekaniker så att de bilar vi har blir väl skötta. Handlare Mjölner måste ha bil för säkra matvaruleverenser och Ludvig, min man doktorn alltså, måste kunna åka ifrån sina besvärliga patienter. Sen har vi ju brandbilen! Vårt samhälle har alltså tre fordon – ja, faktiskt – och det ligger i allas intresse att de rullar. Därför måste vi uppmuntra barnen att bli bilmekaniker.

De som lovar att bli det kan få lite extra blodpudding på måndagarna.

Bertil, min son som går i läroverket i den närbelägna staden, säger att det nu är väldigt populärt med en sorts potatis som kokats i olja. Till det äter man vitt bröd och pannbiff. Om nu de begåvade ungdomarna på läroverket äter det får vi verkligen hoppas att det ger dem rätt känsla för att bli goda arbetare efter Puskallaviks behov. Men vi får avvakta och se vilka resultat den dieten ger, innan vi inför den bland skolbarnen i Puskallavik.